Quotes from Lars Gustafsson

The usual heresy consists in denying the existence of a god who has created us. It is a much more interesting heresy to imagine that possibly a god has created us and then to say that there isn't the least reason for us to be impressed by that fact. And certainly not to be thankful for it.

Und alles hatte den leichten Schimmelduft, den Bücher im mittleren Texas haben. Zuviel Feuchtigkeit. Zuviel Wärme. Ein Land, das niemals imstande sein wird, Bücher längere Zeit aufzubewahren. Bücher halten sich hier nicht. Sie schimmeln. (Die Sache mit dem Hund)

När hösten kommer blir landskapet så stilla att det nästan dånar av stillhet. Och sådana höstdagar kan man höra en och annan ensam fågel skrika i stillheten som om den ropade av sorg över något förlorat.

This white hot pain, naturally, is basically nothing but a precise measure of the forces which hold this body together. It is a precise measure of the force which has made my existence possible. Death and life are actually MONSTROUS things.

Deep within, every human being hoards a pitch-black riddle. The darkness of the iris is nothing other than the starless night, the darkness deep in the eye is nothing other than the darkness of the universe.

He stood quite still, freezing, and somebody somewhere owed him infinite love.

Den lyckliga människan är den gåtfullaste

Wir existieren in einer Schizophrenen Form des sozialen Lebens. Fremde Mächte haben unser normales Leben okkupiert; und genau wie frembe Eroberer die Ureinwohner von Venedig in einen entlegenen Sumpf hinaustrieben, wo sie ihre Stadt auf Pfählen im Wasser bauen mußten, haben die Mächte die uns und unserer Kräfte ausbeuten, uns in eine unfruchtbare Einöde getrieben, die wir Privatleben nennen. (pp. 127-128)

The fantastic in literature doesn't exist as a challenge to what is probable, but only there where it can be increased to a challenge of reason itself: the fantastic in literature consists, when all has been said, essentially in showing the world as opaque, as inaccessible to reason on principle. This happens when Piranesi in his imagined prisons depicts a world peopled by other beings than those for which it was created. (On the Fantastic in Literature)

Vad är det som kommer oss att hela tiden försöka intala oss att de döda föremålen omkring oss har en själ, att ladda dem med betydelser? Kan det vara någonting annat än misstanken att också vi är döda föremål?

O ser humano, esse estranho animal, balançando entre animal e esperança.

What is it that keeps us in motion? Not seldom, the fear that the bitterness of the past will catch up with us. The bitterness over all missed opportunities. Bitterness at being who you are, and still not more like yourself.

Om det var något som Dick verkligen avskydde, var det detta som brukade kallas psykologi. Hela det fåniga och inte så litet aggressiva anspråket att förstå de andra. På ett särskilt, finare sätt. Ta kontroll över dem, genom att säga sig ha en större kunskap om människor än de själva hade.

Jag ställer egentligen bara ett moraliskt krav på mänskligheten, men ett ganska strängt: att den skall älska mig.

Nel profondo di ogni essere umano c'è un enigma nero come la notte. Lo scuro della pupilla altro non è che quella notte priva di stelle, lo scuro giù nel profondo dell'occhio altro non è che il buio stesso dell'universo. Solo come mistero l'uomo assume grandezza e chiarezza sufficienti. [...]

Separar os vivos dos mortos. Separar a fantasia da realidade é coisa que não me interessa muito. Além disso, meus sonhos são fruto desse tempo. Mas o vivo e o morto!

Så egendomligt overklig denna våning redan hade blivit! Det var inte en våning där någon bodde, utan en bild av en våning där någon hade bott. Precis som Goethehuset i Weimar eller August Strindbergs arbetsrum på Drottninggatan. En våning kunde bli en bild av sig själv när den inte längre var befolkad. Den var densamma som förut. Men den hade stelnat till bild.