Quotes About Introspection

The Dweller Under the Sink had still not come out to eat but was probably living a secret and important life by himself.

Ingen ting kan være så rolig og så uendelig som et langt vitermørke, det fortsetter og fortsetter, det er som å leve i en tunnel der mørket stundom fordyper seg til natt og stundom blir dagskumring, man er avskjermet fra alt, beskyttet og mer ensom enn ellers.

How nice to be on your own for a bit and do what you like.

But when people understand one another without speaking, it can often leave them with very little to talk about, don't you think?

Hän seisoi hiljaa, aivan hiljaa, puristi posliinista kisssanpoikaa ja ajatteli: Voi, minun kaunis, ihana onnettomuuteni...

She could easily have remarked on the heavy skiing weather, or asked how he could even see the road, or complained about the town not getting its ploughs out-- anything at all to show interest or pretend to show interest, the way people talk to make things a little more pleasant-- but no, not Katri Kling. There she stood squinting through her cigarette smoke, her black hair like a mane shrouding her face as she leaned over the table.

Å, Anna Aemelin, det eneste du bryr deg om, er din egen samvittighet, det er den du pleier.

Ja, det forstår jeg. En går helst bare ut når en må. Eller når en har lyst. Det er vel best å vente, og kjenne etter.

Mats har ingen hemmeligheter. Det er derfor han er så hemmelighetsfull. Ingen må forstyrre ham, han må få være uforstyrret i en forenklet og ren verden.

Jag trur inte att jag helt och hållet är lesbisk... och mitt förhållande til männen er oförandrat.

Uno se debe encontrar muy solo cuando todo el mundo te tiene miedo.

Tonight I'm alone with my tune, and tonight isn't tomorrow.

Because we're going to stay here a little while and calm down until I've learned your names. Light my pipe, someone!

And I was sitting on my verandah believing they were so remarkable and free, just because they never spoke a word and were always on the move. They hadn't a single word to say and nowhere to go...

Oletko sinä onnellinen? minä kysyin. -Hyvältä tuntuu, mutisi Fredrikson ja katsoi hämillään merelle. (Siitä tiesin että hän oli kauhean onnellinen.)

But most of all I'm talking about myself and my fears, even if I know that's not done. I know that everything will turn out badly. I think about that all the time. Even while I'm washing my carpet. Do you understand that? Do you feel the same way?" (p.61)

It's a beautiful thought, to meet a writer only in her books.

Jag var betagen av en ny slags avskildhet som inte alls vara isolering, bara att få vara utanför, och inget ont samvete för nånting alls. Jag vet inte hur det gick till men allting blev enkelt och jag lät mig bara vara glad.

När Fredrikson avlöste mig vid rodret i gryningen nämnde jag i förbigående Joxarens förvånande och fullkomliga brist på intresse för omgivningen. Hm, sade Fredrikson. Kanske han tvärtom bryr sig om allting? Lite lugnt och lagom. Vi bryr oss om en enda sak. Du vill bli. Jag vill göra. Mitt brorsbarn vill ha. Men Joxaren bara lever.

Jag var betagen av en ny slags avskildhet som inte alls var isolering, bara att få vara utanför, och inget ont samvete för nånting alls. Jag vet inte hur det gick till men allting blev enkelt och jag lät mig bara vara glad.

Toute nature morte, tout paysage, tout n'est qu'autoportrait.

He just wants to be left alone, but he doesn't know it yet.

Of course you have to feel free. Naturally you must go away. I do understand that you have to be alone sometimes. (Moomintroll to Snufkin)

Er zijn leemtes die je moet respecteren; de vaak lange periodes waarin je het hele beeld niet ziet, de woorden niet kunt vinden en met rust gelaten moet kunnen worden.